Att tänka på inför varmförzinkning

Storlek på gods
Hänsyn måste tas till betkarets och zinkgrytans storlek samt den maximala lyfthöjden.

Rent gods
Material som skall varmförzinkas måste vara rent från färg, fett och olja innan det betas. För snabb leverans och lägre kostnader bör tillverkaren ombesörja detta. Gods som har skurits med laser måste slipas på skärytorna för att få ett bra resultat. Svetsade ytor måste vara rena från slagg och andra föroreningar.

Upphängning
Lyfthål och öglor måste finnas på godset för att det skall kunna hanteras på ett riktigt sätt. Stora konstruktioner bör delas och då kan ofta bulthålen användas som lyfthål. Plåtar förses med upphängningshål eller öglor. Två upphängningshål krävs när diagonalen överstiger 1500 mm.

Dränering och håltagning i rörkonstruktion
Godset måste förses med dräneringshål, för att luften skall komma ut och zinken komma in i hålrummen. Öppningarna måste inte bara vara rätt placerade utan också tillräckligt dimensionerade, i annat fall kan varmförzinkningen inte utföras eller så blir det ett dåligt resultat.

Avrinning i slutna behållare
Slutna behållare måste dräneras av flera orsaker. Dels kan de explodera av värmeutvecklingen, dels kan de i vissa fall inte sjunka i bet- och zinkkaren. Dräneringshålen bör placeras diagonalt, så nära hörnen som möjligt. I behållare med röranslutningar får dessa inte vara inskjutande, vilket i så fall skulle medföra att man inte får fullständig avrinning.

Undvik syragömmor
Föremål med påsvetsade förstärkningar och verlappsförband bör helsvetsas för att undvika syragömmor. Detta gäller för ytor upp till ca 70 cm². För större ytor finns explosionsrisk om man inte dränerar överlappet, eller svetsar intermittent. Syragömmor kan uppstå i dessa fall och om detta inte kan accepteras får tätning utföras efter varmförzinkningen. Trånga spalter där gods ligger mot gods kan orsaka syragömmor. Det innebär att betvätska tränger in i spalten men torkar inte ut innan godset doppas i zinkgrytan. Följden blir att rostfärgad betsyra så småningom tränger ut och missfärgar närliggande zinkytor. Detta uppfattas i många fall som rost.

Avrinning i balkkonstruktioner
Även balkkonstruktioner av öppna balkar, t ex U-balkar, måste dräneras i hörnen för att undvika luftfickor och zinkanhopningar. Om möjligt vänds flänsarna utåt. I annat fall måste hål med storleken 10-15 mm klippas eller skäras i hörnen.

Val av ståltyp vid varmförzinkning

Gäller för stål som varmförzinkas styckvis vid 450-460º C.

Varmvalsade konstruktionsstål
I de vanligaste konstruktionsstålen är det framför allt kisel, och i viss mån fosforinnehållet, som har betydelse för zinkbeläggningens struktur och skikttjocklek.

Följande rekommendationer kan göras vid stålval:

Stål 1 (S1)
Otätat stål utan aluminium Si + P ≤0,004 vikts- %
Aluminiumtätat stål Si + ≤0,004 vikts- %
(Al > 0,020 vikts- %)

Stål 2 (S2)
Kiseltätat stål Si = 0,15- 0,25 vikts-0%
(med eller utan aluminium)

Stål 3 (S3)
Kiseltätat stål Si = 0,25 till max (helst) 0,35 vikts- %
(med eller utan aluminium)

Stål med kiselhalter över 0,35 vikts- % kan också varmförzinkas, men skikttjockleken ökar kraftigt med dopptiden. Tjocka zinkskikt är generellt sprödare på grund av kraftigare legeringsskikt. Slag och stötar under transport och hantering kan medföra att skiktet slås av.

Stål som är olämpliga att varmförzinka

Stål 4 (S4)
Stål med eller utan aluminium 0,040 < Si + P < 0,15 vikts- %

Zinken reagerar mycket kraftigt (Sandelineffekten) med stål innehållande dessa kiselhalter och ger tjocka, spröda och mörkgråa skikt, som kan skalas av vid hantering.

Kallvalsade stål
Lågkiselhaltiga, kallvalsade stål uppför sig på samma sätt som varmvalsade med motsvarande legeringshalter, dvs det som gäller för S1 ovan gäller även här. Eftersom stålen normalt glödgas efter kallvalsning kommer en del av det kisel som är löst i stålet att oxidera i ytskiktet. Detta har ingen betydelse vid låga Si-halter (under 0,040 vikts- %) men kan göra att ett stål, med kiselhalter
alldeles över det olämpliga sammansättningsintervallet (Stål S4 ovan), får tjocka beläggningar.

Stål som är lämpliga att varmförzinka
Stål 5 (S5) Si + P ≤0,004 vikts- %
Stål 6 (S6) Si = 0,25 till (helst) 0,35 vikts- %

Stål S2 med kiselhalter mellan 0,15-0,25 vikts- % kan även varmförzinkas med gott resultat under förutsättning att det ej oxiderats och att det glödgningen påverkade ytskiktet avlägsnas genom betning eller blästring.

Såväl för varmvalsat som för kallvalsat stål gäller att stål med Si + P (S4) mellan 0,040-0,15 vikts- % är olämpliga för varmförzinkning.